Från stadsgrisar till stadsfiskar och hållbara städer

Foto: Veronica Hansen

Ät mer fisk och rädda våra hav.

Det är svårt att fånga in mångbottnade Niklas Wennberg i en mening. Havsräddare, världsförbättrare, inspiratör, eldsjäl, djurälskare, vattenbrukare, miljöaktivitst. Och då har jag har bara börjat.

Vissa personer besitter helt enkelt ett driv, en övertygelse, ett kall. Med glimten i ögat men med en allvarsam, komplex problematik, begripliggörs överfiske och missbruk av vår planet som kräver att vi agerar snarare än reagerar.

Den finslipade bakgrunden inom politik, byråkrat kommunstyrelsen, undervisning, hållbart utlandsarbete kombinerat med drömmen om att få jobba med såväl huvudet som händerna har sedan 2008 blivit verklig. Först lanserades Stadsjord med närodlade grönsaker, växthotell, grisar som fick beta i utkanten av Göteborg och ta hand om matsvinn från bland annat ICA-butiker. Så exotiskt, cirkulärt och hållbart. Idag har fokuset eskalerat till akvaponik i hus. Ett gammalt begrepp som handlar om ett vattenbruk som inte utarmar och förstör våra hav. Men istället genererar hundratusentals jobb och är en av pusselbitarna mot en hållbar urban livsstil.

Dammen har historiskt varit en central försörjningspunkt och Kinesisk dammkultur är något värt att snegla på som näringsväxlare. Här kan man slänga matrester som via fiskarna omvandlas till fina proteiner. Ett nymodernt påhitt om du så vill, främmande för oss i Sverige.

Vattenbruk är idag världens snabbast växande livsmedelssektor sedan 70-talet. Förväntningarna är kolossalt snabb tillväxt och givetvis finns en baksida av myntet. Metoden behöver justeras för att det ska fungera hållbart. Idag dammsuger vi haven på skräpfisk med skillnaden att miljöfrågan har kommit upp på agendan i och med det folkliga intresset. Fem över tolv med 90% av världens större rovfiskar överfiskade – många till gränsen av utrotning. Allt har skett lagligt enligt konstens alla regler. När ska handbromsen dras åt?

Kött är vi duktiga på att äta svenskproducerat men 80% av vår fisk importeras. Bättre kan vi och Niklas engagerar sig i att visa hur.

Frågan kräver branschöverskridande lösningar och innovativa arbetssätt. De senaste fyra åren har Niklas odlat ungefär två ton fisk delvis baserat på matsvinn och utan antibiotika. Här pratar vi inte om den ekologiska laxen som behöver gott om utrymme men fisksorten clarias som växer tio gånger snabbare än abborren, gillar att ha det trångt och på samma yta som fyra laxar ryms här 150-200 kg välmående fisk. Addera tjugo ton grönsaker som binder föroreningarna och hindrar övergödning av havet. Vilken mat vill du få serverad till middag?

Läs mer om Stadsjord, Niklas Wennberg och Pond eller gå till vår kalender för flera spännande föredrag kring hållbarhet och innovationer.

//Veronica Hansen, kommunikatör Dome of Visions